Skryt

Ja just ja. För att vara lite skrytsam så är det faktiskt jag som gav ib-affären namnet just ib-affären. Eller ni fattar, det var ju egentligen Jan "kortaste armarna i Sverige" Guillou och Peter "anonymare än du" Bratt som avslöjade den hemliga underrättelsetjänsten i Sverige i tidningen FiB (som är samma tidning som såldes och blev FiBakt, men som återuppstånden ur sina askor blivit FiB/kulturfront, trots att FiBakt fortfarande finns kvar). Men du fattar. Det är ju inte den affären som är grejen. Det var snarare ett trick för att göra den eviga berättelsen om min olyckliga kärlek på en internet'dagbok' mer mystisk och rolig att läsa om. Sen, när den olyckliga kärleken till slut övergick i något mer lyckligt kom ju epitetet fram, och personen i fråga tyckte att det var en förhållandevis kul titel. Så kan det gå.

blogga dig ut ur vardagen

Nåja. För att kunna blogga antar jag att man måste komma över det initiala motståndet mot tanken på sig själv som bloggare. Det är det första steget. Det andra steget gäller att förleda sig själv till att 'glömma' det faktum att en av bloggens grundbultar är att man som bloggare utgår från att det man själv tänker på är tillräckligt intressant för någon annan att vilja läsa detta. Trots att det med största sannolikhet inte är det för de allra flesta. Någonstans är det kanske en fråga om de närmast sörjande är intresserade, mest för att de tycker om ens person och inte så mycket för det unika perspektiv man kan erbjuda i sin exklusiva blogg. Det tredje steget är att inte bry sig om att det inte är någon som läser det man skriver. Sagt och gjort.

Din första regel är förnekelse.

forts. från föreg.

Det här kan sägas vara en senkommen fortsättning på detta magnum opus.