omg wtfzzor, eller var det bara väntat

Jag har en bil. Eller jag och min sambo har en bil. Som egentligen ägs av min mamma, av försäkringskostnadsskäl. Det är en gammal bil. Den har gått långt. Den är ful och sunkig. Lacken är matt och solblekt. Motorn är dock i förhållandevis gott skick. Den är dock bara 30mil från att ha rullat 30 000mil.

Jag var på bilbesiktning idag. Med den bil som beskrevs ovan. Alla som visste att jag skulle besiktning idag har uttryckt en viss tvekan gällande rimligheten att bilen skulle passera även denna gång. Den har gjort sitt och borde få pensionera sig nu, är den allmänna inställningen till bilen. Det är nog nästan bara jag som vill att Santanan (den heter så) ska leva vidare. Eller rättare: jag och besiktningsmannen. Tjing tjong. Jag måste visserligen byta vindrutetorkarbladen. Men Santanan lever vidare. Vilken chock. För alla. Utom mig.

Jag råkar veta att den första ägaren till bilen var en katolsk präst här i Umeå, och jag misstänker starkt att den har fått någon slags välsignelse. Kanske inte av påven, men lätt nån kardinal eller nått. Och inte för att jag tror på nån gud eller så, så kan jag nog ändå tro på kraften i den välsignelsen. Eller ja. Får väl se hur det går med det.